en helt magisk dag

Här har vi haft sjukstuga ett par dagar. Både make och son har varit krassliga, usch och fy. Så här blir det inga stämningsfulla adventsbilder inte, för stämningen har inte riktigt infunnit sig.
Istället bjuder jag på en bildkavalkad från sommarens bästa dag.






I ett äppelträd hade jag hängt upp bilder på Love och, som här, vår väntan på honom.


Oj vad vi hade tur med vädret. Och att så många kunde komma. (Fast det var några vi saknade också.)


Vad kul det var att ha med Markus, Karolina och Mattias på Loves dag.


För fyrtio år sedan virkade min mormor den här klänningen till sitt första barnbarn. Tänk om hon hade fått vara med när Love bar den!




Man behöver inte ha mycket hår för att det ska bli frizzy av ett sånt där dopp.


Så stolta att vi nästan spricker.

Ps. Tack för bilderna, Elina!

keep this fire burnin

Nåt vi har fått lära oss i det här huset är att elda.



Love tycker det är väldigt fint att titta på lågorna, och det har blivit en mysig del av vår vardag.



Därför känns det så otroligt kul att vi kommer kunna elda i öppna spisen i vår lägenhet på Älvsbacka! Inte för att överleva utan bara för mysighetsfaktorn. Hurra! Välkomna dit 2012, alla fina!

vinter?

På dagens promenad såg det ut så här. Är det vinter då?






Love tycker det är kul att se sig omkring. Idag var det så soligt att han nös flera gånger.

Kan inte riktigt förstå att det är första advent på söndag. Nu har vi laddat med en adventsgran hemma så vi kanske ska komma lite mer i stämning.



Det var på missionsauktionen i Ersmarkskyrkan i lördags som vi fick tag i den. Det var två gamla damer som hade gått ut i skogen och valt den med omsorg.

111116

Det blir ju så oerhört mörkt på eftermiddagarna nu, och oftast kommer jag på det för sent. Blir liksom alltid förvånad och besviken då det börjar skymma redan vid tretiden.





Igår hann jag och Love ut för att fånga de sista solstrålarna.





Vårt kökskaos såg väldigt mycket mysigare ut utifrån än inifrån kan jag meddela.

sju månader

Sju månader har gått. Helt sjukt. Love är nu verkligen en liten person, som vänligt men bestämt visar vad han vill. Han har kommit på hur man gör för att svälja mat och det mesta går ner, om än han kan hurvas och rynka på näsan åt nya smaker. Päron är en favorit. Han säger både hej och pappa (nåja, det låter så) och testar ibland hur det låter när man tar i allt vad man har och lägger på lite dist på ett långt aaah. Genom att snurra och vrida sig förflyttar han sig gärna runt och utforskar omvärlden och han är på gränsen till att kunna sitta själv. Det händer att han snurrar i sömnen men vaknar då genast förvånad på mage. När han är övertrött skrattar han åt allt man gör och säger, och han är faktiskt allt som oftast nöjd och sprudlande glad, vår lille gubbe!