torsdag 19 januari 2012

tre jular och ett nyår

Här kommer ett oerhört sent inlägg om vår härliga juletid. Väldigt rörlig bebis plus mysbelysning blir inte så bra bilder. Men ändå.

På fjärde advent hade vi lilla julafton i Umeå.


Håll tungan rätt i mun, mormor! Det är så kul att titta i spegeln, ju!

Vad säger du, Noah?

Storkusinen Wilma hade fina armband.

Den "riktiga" julaftonen tillbringade vi i Sjöbotten.



Så kul att kusin Amelie och alla andra var där!

På juldagen gjorde Love pulkapremiär.


Dagens största bebis.

Yeah så kul!

Sen flög vi ner till Uppsala och hade en tredje julafton, då med resten av kusinerna.


Undersöker Teos goa kinder.

Isa vill gärna ha Love i knät och mysa lite.

Nyårsafton.
Det blev 3-rättersmiddag på Bellman (tack ICA Kvantum för huvudrätten) med fokus på efterrätten -chokladfondant med mangosemifreddo!

Ser kanske lite ensligt ut, men det var så lugnt och skönt att fira bara vi tre.

Andreas ville ha avocado och jag vitlöksbröd. Så det blev förrätten. Mums.


Vi hann även bli bjudna på fika av gullAlvar.


Jag fick också smaka.

Och vi fick träffa denna lilla donna flera gånger.


Ett långt och härligt jullov...

Hurra för läraryrket!

söndag 15 januari 2012

så där

Då bor vi i vår lägenhet! Det firade Love med att ta sina allra första krypsteg.
Tusen tack alla ni som hjälpte till med att kånka i trapporna!

fredag 13 januari 2012

nio månader








Det händer grejer må jag säga! Love har hunnit bli 9 månader och tänk vilken lycka att vi har honom! Han har utvecklat en väldigt fin ålningsteknik som vilken militär som helst skulle bli avis på. Han tar sig fort fram, över trösklar och hinder och fram till något intressant han fått ögonen på. När han inte ålar lägger han sig gärna på sidan som vore han med i en dressmanreklam (se bild). Blir han exalterad över någonting spänner han hela kroppen och liksom darrar av förväntan. Gröt är, förutom amning, fortfarande favoritfödan, även om den mesta maten är godkänd. Särskilt om han får ett rån att hålla i handen. Efterrättsmagen verkar han ha ärvt av mor sin för det går alltid ner! Framtänderna är på frammarsch och han pratar mer än aldrig förr. Så häftigt det blir att så småningom förstå vad det är han pratar om!