trettio bast

Huvvaligen så sega vi är på att blogga nuförtiden. Jag har några inlägg i huvudet, men det finns inte alls lika mycket tid nu när jag jobbar till sånt här. Då vill jag bara var med Love. Men. Under oktober månad har ju Andreas gått och blivit vuxen! Det ordnades fest, huvudpersonen ägnade veckan innan till att laga stora mängder etiopisk mat (t.o.m. injera!) och helgen innan det small fylldes lägenheten av goda vänner.

Både små och stora.

Somliga åt helt enligt reglerna...

...och somliga kanske fuskade en smula. Farbror M kom som en glad överraskning!

Vi har i alla fall en stor soffa.

Andreas 60 tackar så hjärtligt för all uppvaktning.

Sen blev det dagen D och vi smög in med frukost på säng och paket.

Kul att öppna paket och att äta macka i sängen!

Sen drog vi iväg på cyklarna till Nordanå.

Solen sken för första gången på länge...

...och pölarna var större än nånsin!

Hurra vilken härlig dag!

Loves andra namnsdag

Grattis Love på din namnsdag!

Vårt allt!

Jaså, firar man namnsdagar? Mysigt!

Hushållet

När man är föräldraledig ska man liksom också ha tid att ta hand om hushållssysslorna. Detta är ju märkligt. Jag är heltidsanställd för att ta hand om min son, inte sköta hushållet. Det får man ju dela på. så klart. Detta är min grundinställning. 

Dock är det ju så att man ibland har tid över och då är det kjempegöy att fix med sånt. Jag älskar att ha maten klar när min älskade kommer hem från jobbet och det är så himla härligt när lägenheten är fin och prydlig. En liten gryta som får stå och puttra medan vi leker ute och lite dammsugning to top it all off till exempel. 

God gryta, uppäten på bilden. 

En underbar helstekt kyckling. Uppäten på bilden. Och tallriken diskad.

Finns det nåt fel i att ha en extremkladdig kladdkaka färdig när försörjar'n kommer hem efter kvällsarbete?

Naturligtvis klarar man inte detta ensam. Att ens son får leva ut sin passion i hemmets tjänst känns också oerhört bra.

Brum brum

Klart!

Regn en masse

Vad gör man med en regnig dag? Man kan ju gömma sig inne och kura ihop sig under en filt - eller så går man ut i det värsta regnväder som blött ner jorden sen den där gången det berättas att två exemplar av jordens alla djur trängdes i en rätt stor båt. Helst båda två under ett rejält paraply, det blir mysigast så.

Klädda för succé!

Översvämning på gatan så att kommurnarbetarna fick något att bita i.

Det var värt att trotsa vädrets makt när man i slutet av regnbågen, så att säga, hittar sin guldgruva.

yeah

Ibland råkar man lyssna på "vanlig musik", alltså sånt som är på radio och så. Ibland kan man slås av känslan att vi då förstör vår älskade son. Ska Love gilla vanlig musik? Det låter ju helt barockt. Därför måste man ibland slå på lite "ordentlig musik", alltså någon form av sweet soul music. Då vill Love bara dansa samt putta upp händerna i luften och vifta runt dom som om han inte brydde sig. Ska lägga upp en fin film på detta tema en annan dag.

Extremt autumn stämning.

Vår vardag är väldigt härlig nu. Jag och Love hänger på Hannas jobb två dagar i veckan, så Hanna får vara med om en stor del av vardagen trots arbetande. Men ibland är vi helt lediga alla tre så efter en briljant brunch i lördags åkte vi till havet för att plocka blåbär med horisonten i blick.

Love såg ett blåbär och han såg att det var gott.

Det är ju aslätt att plocka blåbär!

Blåbär och macka - den ultimata kombon.

Hannas finaste stund var när hon upptäckte älgspillning några meter från vågorna.

Sötisar!

Uppsala

Vi har bokat resor till Uppsala så det står härliga till. Nu har vi iallafall tre resor innan mitten av januari. Det känns så självklart att resa dit så ofta vi bara kan, och klimatkompensera görs smidigt här. Love älskar att hänga (och skajpa) med mormor, men dammsugaren är ändå bäst.

Så himla gullig.

Är det verkligen sant att jag ska få vara föräldraledig ett helt flippin' år med världens gulligaste lilla människa? Alltså, yes!

Stretchin'.

Vare nåt eller?

La la love.

Hur vet man om det är en bra dag eller en extremt bra dag? Jo, en extremt bra dag vaknar Love upp feberfri och vill inte göra annat än dansa när radion spelar Ivi Adamous brottarhit. Idag är en extremt bra dag.

sexton månader

Det blev ingen femtonmånadersuppdatering men nu tar vi en ljummen sommarkväll till att skriva några rader. Love har en liten mammig period nu när Hanna börjat mjukstarta på jobbet och Andreas nu är föräldraledig och så lämpligt att hans enda riktiga ord förutom "där" är just "mamma". Han kan sitta länge och njuta av varje stavelse i ordet. En morgon för en månad sen tog han Andreas i handen, gick till sovrummsdörren och sa "mamma där", men vi har inte hört några fler sådana extravaganta meningar.

Som ni kan se så var det inte lätt att få till skarpa porträttfoton till det här inlägget. Så fort kameran dyker upp springer han och sätter sig i ens knä för att titta på bilderna i kameran. Där kan han sitta hur länge som helst. Han gillar även att peka och titta på bilderna på hans släktingar som hänger i hans rum och han sätter en del när man frågar. I sommar har vi efter uppsalaveckorna varit mycket i stugan i Bureå och där älskar han att promenera/skutta/lyckligt löpa iväg på eget bevåg ner till vattnet. Att där få plumsa stenar tillsammans med mor och far är till och med bättre än att njuta av utsikten.

Första utomhusdoppet skedde hos kusinerna i Yttersjö och sen dess har det badats ofta. Han älskar verkligen att springa runt i vattnet och är inte rädd ett dugg. På tal om passioner, vilken lycka när vi hittade en leksaksdammsugare på vår favoritloppis i Täby! Den är en klar favorit här hemma nu. Han har kommit på att han kan backa och snurra runt och tycker själv att det är väldigt tokigt och roligt. Att titta uppochner mellan benen är också mycket fräscht.

Han kan ibland tycka att det är mysigt att sitta och leka själv och gå in i den bubblan men oftast får vi vara med. Det känns oerhört mysigt när han tar en i handen och leder en dit där han vill visa något. Han har börjat experimentera mer med sin röst, säger mamma sångpedagog, och övar mycket på den svenska satsmelodin, säger pappa språklärare. Han härmar brandbilens ljud och älskar blinkande fordon som han tecknar som en öppning och stängning av handen ovanför huvudet.

Oj, det blev rätt många rader det här. Summa summarum så är han helt helt underbar, vår pojke!

Klyschor

Sveriges fotbollslag åkte ut i kvartsfinalen mot Frankrike i OS häromdagen. Nilla Fischer, som gjorde Sveriges enda mål och var nära att kvittera, delade sina tankar efter matchen. De sista sju sekunderna av den minutlånga intervjun kan gå till historien som de klyschigaste i mannaminne.

- Ah, vi vinner ihop och förlorar ihop. Det är små marginaler i fotbollen. Det är bara att ta nya tag.

En klyscha är ju per definition ett uttryck som är så himla bra att man har använt det så ofta att det nu inte är vatten värt. Fischers ord är ju helt sanna, men de har använts av för många idrottare för att ha kvar sin mening.

Jag brottas en del med det som förälder. - Var försiktig, Love. Akta dig där, gubben. Det gick ju bra. Sådana sentenser strör jag omkring mig 14-7. Jag arbetar med att återerövra språket så att de ord jag säger inte bara går på vana eller ryggmärg utan faktiskt bär ett innehåll, både för mig och Love. Det är nog nån av mina förebilder Jesper Juul eller Hanna som inspirerar mig att istället för att säga att "man inte ska göra så" använda förklarande meningar som "pappa vill inte att du leker med den för då kan du göra illa dig" eller så. Det finns ju också en del ord och meningar som faktiskt kan få fortsätta betyda mycket hur många gånger man än använder dem. "Jag älskar dig" och "Hej då kisset, hej då bajset", till exempel.

obligatoriskt

När vi är i Uppsala måste det alltid bli minst ett besök på 4H.

Vi gick dit igår när pappa A var i Stockholm.

Tänk! Det fanns grus där också!

Och stora djur i trä som var lite läskiga att sitta på.

 

Och en mormor som både busade och var trygg att hålla i handen.

Privilegierad.

När jag lyssnar på John Guidetti, tänker på Bagis och springer runt i Uppsala tänker jag mycket på det här med förutsättningar. Det vore så fint om alla fick lika goda förutsättningar för att vara friska, lyckliga och trygga - men så är det ju inte, det ser ju var och en. När jag jobbade i stockholmsförorten pratade vi mycket om att att finnas till för människor med en tyngre socio-ekonomisk eller trygghetsrelaterad ryggsäck och på skolan där ville jag särskilt peppa och stötta de barnen.

Själv har jag typ fötts med silversked i munnen. Vit man i västvärlden som vuxit upp i trygga familjeförhållanden. Om man fått den starten är det nog ens himla plikt att dels försöka förändra denna världsordning så att de olika startpunkterna i människors liv blir mer likvärdiga och dels göra det finaste man kan av sitt liv.

Det känns sjukt viktigt att ge Love så bra start i livet som möjligt för att göra något bra av sitt liv, men det kan vara svårt att veta på vilka sätt man ska göra det. Han får växa upp i Sverige - men han kanske skulle lära sig mer om livskvalitet och hopp om han växte upp i Kenya? Han får leka med de leksaker han vill - men kanske hade han fått andra tankebanor om vi förbjudit det som på 1900-talet var typiska pojeksaker? Han växer upp i en miljö där hans föräldrar inte dricker sprit'n ens till midsommar - men kanske hade han fått en mer balanserad syn om ... Ni fattar, man kan ju vända på typ allt man gör för sitt barn och tänka att det hade ju även kunnat vara bra om man gjorde på ett annat sätt. Jag har bestämt mig för att sluta tänka att det är kasst att inte veta precis på vilket sätt vi bäst möjliggör grejer för Love och istället vila i att det verkar finnas många vägar. Mycket tid och mycket kärlek är det viktigaste just nu.