Vad mycket jag har väntat i mitt liv. Väntat på bussar från sju års ålder. Väntat på att bli smal, lång, skäggig och klok. Jag väntade på att träffa dendärspeciella.
Det är först nu i efterhand som jag inser att väntan har liksom alltid lång men den härliga känslan när det väntade väl kommit ofta blivit så kort. I morse väntade jag på bussen då måndagar är bussdagar för mig. Jag väntade en stund i svinkyla men känslan av befrielse när jag ser bussen svepa in längs ersmarksvägen är så kort. Sen går jag över till att vänta på att komma fram, på lunchen, på den där intressanta lektionen, arbetsdagens slut, sömnen.
Jag älskar att det heter "att vänta barn" och att man få ett gäng månader på sig att vara i den väntan.
Wait for it.
1 kommentar:
Men tänk att du har fått allt det där du väntade på! Nu är du ju både smal, lång och klok. Skäggig är du kanske inte så ofta, men dendärspeciella har du definitivt träffat. Och så underbart underbart roligt det är att ni väntar på den där nya lilla pesonen som kommer förändra era liv för alltid! Tänker mycket på er ska ni veta!
Kramar
Skicka en kommentar