Sötisgubben är elva månader gammal och jag behöver väl knappast säga att det känns smått otroligt. Han är en sån ljuvlig liten person och det är bara helt fantastiskt att få vara med honom varje dag och lära känna honom mer och mer. Oj vad han pratar och pekar nu, och oj så mycket han förstår. Mer än vad vi förstår tror jag. Och både han och vi tycker ju att det är så kul så kul när vi förstår varandra! Vinka, klappa, puss och lampa vet han i alla fall helt säkert vad det är för något. Han drar igång en applåd när en sång är slut (vilket gör att man känner sig oerhört uppskattad) eller direkt man säger "Bra!". Pussas blött gör han fortfarande ofta och gärna. Han visar verkligen när han vill gosa och inget är ju mysigare än när han kommer till en och borrar ner sig. Han kan nu stå utan att hålla i sig och tycker själv att det är rätt häftigt. Äter gör han helst själv med händerna och att dricka ur mammas eller pappas glas är ju bra roligt! Han spelar gärna djembe eller piano, biter gärna på sladdar eller kartong och när han kör traktorn, eller sköldpaddan också för den delen, gör han brrrumm-liknande ljud med munnen. Att dra i giraffens snöre så att den kommer rullandes är så roligt att han nästan skrattar brallorna av sig och att gå litegrann med gåvagnen är inte så pjåkigt det heller. Annars gillar han mycket att titta ut genom fönstret och se bilar, människor eller hundar passera. Men favoritsysslan är nog ändå att tända och släcka lampor. Det är grejer det!
1 kommentar:
Åh, han är så fin er storkille
Skicka en kommentar