Hanna och Love

Love är inne i en oerhört mysig period. Vi har det bra på dagarna nästan jämt och varje eftermiddag blir han extremt peppad när det börjar närmar sig mamma kommer hem-tid. Att jag har så dåligt tålamod att jag inte lyckas ta ett enda bra kort på mina två favoritpersoner är dock ett problem.

Det här med uppfostran

Det känns så nyss som Love var en megaliten bebis och vårt jobb bara var att se till han överlevde. Nu är det liksom helt andra utmaningar och det blir bara mer komplicerat och mångbottnat. Ska man skämma bort sitt barn? Om Love vill klättra upp på stolen, flytta till andra sidan jorden, vill spela ishockey i kalla ishallar i Burträsk, vill sova på en kudde gjord av chokladsmet med pärlsocker på och att få ett täcke över sig av korgflätad spaghetti, ska man då låta honom göra det? Jag inser att det kommer att bli så svårt att säga nej till rätt grejer om ni förstår. Jag vill verkligen respektera Love och ge honom utrymme att få testa grejer men samtidigt ge honom guidning i livet. Svårt.

trettio bast

Huvvaligen så sega vi är på att blogga nuförtiden. Jag har några inlägg i huvudet, men det finns inte alls lika mycket tid nu när jag jobbar till sånt här. Då vill jag bara var med Love. Men. Under oktober månad har ju Andreas gått och blivit vuxen! Det ordnades fest, huvudpersonen ägnade veckan innan till att laga stora mängder etiopisk mat (t.o.m. injera!) och helgen innan det small fylldes lägenheten av goda vänner.

Både små och stora.

Somliga åt helt enligt reglerna...

...och somliga kanske fuskade en smula. Farbror M kom som en glad överraskning!

Vi har i alla fall en stor soffa.

Andreas 60 tackar så hjärtligt för all uppvaktning.

Sen blev det dagen D och vi smög in med frukost på säng och paket.

Kul att öppna paket och att äta macka i sängen!

Sen drog vi iväg på cyklarna till Nordanå.

Solen sken för första gången på länge...

...och pölarna var större än nånsin!

Hurra vilken härlig dag!