Det känns så nyss som Love var en megaliten bebis och vårt jobb bara var att se till han överlevde. Nu är det liksom helt andra utmaningar och det blir bara mer komplicerat och mångbottnat. Ska man skämma bort sitt barn? Om Love vill klättra upp på stolen, flytta till andra sidan jorden, vill spela ishockey i kalla ishallar i Burträsk, vill sova på en kudde gjord av chokladsmet med pärlsocker på och att få ett täcke över sig av korgflätad spaghetti, ska man då låta honom göra det? Jag inser att det kommer att bli så svårt att säga nej till rätt grejer om ni förstår. Jag vill verkligen respektera Love och ge honom utrymme att få testa grejer men samtidigt ge honom guidning i livet. Svårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar