I morgon slutar Solviks konfaläger som Hanna har jobbat på de senaste två veckorna, Känns som det längsta lägret i norra västerbotten sen -98. Eller -97. Det innebär att semestern för vår familj börjar på riktigt. Det innebär också att ett års föräldraledighet är över för mig. Lätt det bästa vardagsåret i mitt liv. Höjdpunktsmässigt är ju -94, -06, -07, -11 svårslagna.
Vad har vi gjort då? En kort sammanfattning. Måndagar har vi haft familjehäng på förmiddagarna, lekpark, middag med Anders on a good day, somna tillsammans. Tisdagar försöker vi att inte försova oss, hänger i Bergsbyn och har en bra kväll. Onsdagar öppen förskola på Sörböle eller nåt annat kreativt. Torsdagar har vi hängt på Edda, Nordanå eller med Hugo, Klara, Klara, Elsa, Elsa, Walter, Sture eller nån annan. Du har sovit en timme på dagarna, då har jag städat, lyssnat på tankesmedjan eller sett en film. Har aldrig sett så här många filmer på ett år. Fredagar har Hanna varit ledig så då har vi hängt allihopa. Lördagar har vi helst velat vara med ammo och atta, umekusiner eller så. Söndagar har det varit Bergsbyn, somna i bilen på väg hem och bära upp. Ibland en liten aftonbön, ibland en liten tandborstning. Nappen och snutten har varit med. Jag har fått vara med dig, Love, på heltid i ett helt **** år. Jag är så glad och tacksam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar