Det är inte alla dagar

vägen till jobbet är så här vacker. Men vissa!

Vardagsrum i vinterskrud

På begäran kommer här lite bilder från vårt hus. Vi börjar där vi hänger mest, i vardagsrummet.

intet är som väntans tider.

A is in the building.

Vad mycket jag har väntat i mitt liv. Väntat på bussar från sju års ålder. Väntat på att bli smal, lång, skäggig och klok. Jag väntade på att träffa dendärspeciella.

Det är först nu i efterhand som jag inser att väntan har liksom alltid lång men den härliga känslan när det väntade väl kommit ofta blivit så kort. I morse väntade jag på bussen då måndagar är bussdagar för mig. Jag väntade en stund i svinkyla men känslan av befrielse när jag ser bussen svepa in längs ersmarksvägen är så kort. Sen går jag över till att vänta på att komma fram, på lunchen, på den där intressanta lektionen, arbetsdagens slut, sömnen.

Jag älskar att det heter "att vänta barn" och att man få ett gäng månader på sig att vara i den väntan.

Wait for it.

a short haired big bellied woman in a leopard suit

101029

Vid första anblicken

När vi flyttade in dignade äppelträden.



Välkommen in!

livet.

Nu är verkligen den vackra vanliga västerbottniska vardagen igång. Jobb, matlagning, disk, tvätt, att bli som förälskad på nytt och allt sånt där.

Vi bloggar igen. Vänta er inga minut-för-minut-uppdateringar av livet här i vår lilla vrå i världen, men var beredd på då och då bombarderas av bilder från små grejer vi är med om i vår vardag.

Vi inleder nedan med ljuva minnen från en resa som sent ska glömmas. Tack!

Bröllopsresa part I: Tobago

Hit var det vi skulle!


Några steg utanför vår veranda låg stranden och det oändligt blå karibiska havet.


Vi hade stranden i stort sett för oss själva.




Det var så vackert att det nästan gjorde ont.




Vår favoritstrand, Englishman's bay.

Där var det inte en kotte så långt ögat kunde nå.


Hyfsat läge för en skola (nere i höger hörn).


Avsvalkande bad med vår crazy guide.


Tobago är en pluttig liten ö, fyra mil lång och en mil bred.

På kvällarna njöt vi av solnedgången utanför hotellrummet.


Förutom på söndagar då, då det var sunday school! Party all night long för både turister och öbor, självklart med steelband.


Men mest var det beachen som gällde.


Mot slutet bodde vi några dagar på Hummingbird hotel, lite närmare pulsen (som inte alls var nån puls). Vi var de enda gästerna och fick god service av britten som lärde oss ett och annat om Tobago.

Bröllopsresa part II: Miami

Utsikt från vårt hotellrum.

Frukost.

Art deco längs med beachen...

...där vi ändå hamnade tillslut.

Hejdå Miami!

Bröllopsresa part III: Paris

Kallt så in i märgen!



Mysig marknad med allt möjligt. Detta plus en croque monsieur med varm choklad var det vi hann med i Paris innan flyget tog oss hem till ännu kallare Sverige. Vi hann frysa en hel del också.

tre

Ni har nu tre veckor på er att bestämma er om ni kan komma eller inte och ringa och meddela detta. Vi hoppas av hela våra hjärtan att ni är med på vår dag! 1 juni stänger telefonslussarna, och våra föräldrar ser fram emot ert samtal.

klä

Om man är osäker på klädkoden helgdagskläder, eller [heertasklea] som en västerbottning skulle uttala det, kommer här lite mer tankar kring detta. Ordet kommer från Andreas barndom där man bytte om från [vårtasklea], alltså vardagskläder, till [heertasklea] när man skulle få främmande eller något annat festligt inträffade. Definition är härligt luddig men om du tänker "jag tar på mig mina finkläder" landar du helt rätt. Ingen frack och ingen mjukisbyxa.