110312

Efter en förmiddag ute på bron i den strålande solen var det dags för Andreas pannkakstårtepremiär.







Det gick hem.

exil

När det var som kallast ute och som kaosigast i vårt hus flydde vi till ett tomt och varmt hus i Sjöbotten.



Eller helt tomt var det inte. Det var en där som blev glad att vi kom.

ett spännande liv.

Hej! Jag heter Andreas och jag är gift med en strålande fotograf och förevigare.

Jag tänkte tidigare i mitt liv att jag bara kunde få ett spännande liv om jag levde i Indien eller i absolut fattigdom eller under vatten. Det har nu slagit mig att livet kan vara alldeles lagom spännande mitt i det vanliga.

I Skellefteå är det superkallt just nu. I vårt badrum är det fem hantverkare mest hela tiden. I Hannas mage växer en liten liten person. I min kalender står det "utvecklingssamtal" nästan varje afton i fyra veckor. I morse vaknade jag i mitt barndomshem där vi nu bor under reparationen. I dag firar Hannas megaförkylning en vecka. I genomsnitt fattar vi fem ändå hyfsat stora beslut varje dag känns det som.

Dessa i:n tillsammans gör att livet är spännande nästan jämt nu. Känns lite overkligt med allt som händer, men inte tråkigt. Mer spännande.

110204

Idag är en sån där alldeles vit dag. Mulet men ack så vackert.



Ljuvliga lediga fredag.



Jag har inte gjort många knop idag, men en liten stund i pysselrummet blev det.



Vi behövde lite färg i hallen uppe.

vi längtar efter dig

äppel päppel

Idag när äppelträden står med snö upp till armhålorna glömmer man lätt bort hur det var när de dignade av frukt.



Vi fick lite väl mycket äpplen och hann inte ta vara på så mycket som en tiondel tyvärr.



Men en dag i oktober fick jag ett husmorsryck och kokade äppelmos på vedspisen.



Moset blev alldeles underbart mysigt rosa.

Happy new year

Huset fullt med fina vänner. Tack alla ni för en oförglömlig afton!























Och tack Karin att du höll i vår kamera under kvällen!

saker att fundera på.

När Andreas kastar sig ut i bloggosfären blir inläggen bra mycket tristare, mer texttunga och bildsvaga. Man kan fundera på varför det blir så. Man kan förstås också fundera på det här med badrumsfixande, rörliga räntor och fasta inkomster, hållbar utveckling och vindkraft, vuxenblivande och snöskottning. Man kan också välja att fundera på det här med disk och tvätt, dammsugningstraditioner, materiellt välstånd, internationell solidaritet och lättja.

Man kan också välja att inte fundera på allt det där utan bara hålla sin gravida frus hand.

Pepparkakor

I år blev det pyttehjärtan




och bautahjärtan. Dessa ska avnjutas på luciamorgonen enligt lindholmsk tradition, men vi smaskade på dem idag istället då Andreas skulle med bussen 07.15.


Låt mig presentera mitt livs första pepparkakshus! Det blev en minivariant men jag är ändå stolt då jag ritade det på fri hand. Och än har det inte rasat heller! :)

Det är inte alla dagar

vägen till jobbet är så här vacker. Men vissa!

Vardagsrum i vinterskrud

På begäran kommer här lite bilder från vårt hus. Vi börjar där vi hänger mest, i vardagsrummet.

intet är som väntans tider.

A is in the building.

Vad mycket jag har väntat i mitt liv. Väntat på bussar från sju års ålder. Väntat på att bli smal, lång, skäggig och klok. Jag väntade på att träffa dendärspeciella.

Det är först nu i efterhand som jag inser att väntan har liksom alltid lång men den härliga känslan när det väntade väl kommit ofta blivit så kort. I morse väntade jag på bussen då måndagar är bussdagar för mig. Jag väntade en stund i svinkyla men känslan av befrielse när jag ser bussen svepa in längs ersmarksvägen är så kort. Sen går jag över till att vänta på att komma fram, på lunchen, på den där intressanta lektionen, arbetsdagens slut, sömnen.

Jag älskar att det heter "att vänta barn" och att man få ett gäng månader på sig att vara i den väntan.

Wait for it.

a short haired big bellied woman in a leopard suit

101029